Ammons spådom

I den andra delen av den mäktiga romantrilogin om Alexander den store börjar han lägga under sig perserkungen Darius lydländer i Mindre Asien och Mellanöstern. Fästningarna Tyros och Gaza faller, han befriar Egypten och i Siwa-oasen uttalar oraklet en ödesmättad spådom. I del II av Valerio Massimo Manfredis mäktiga romantrilogi, Alexander Ammons spådom, inleder den 20-årige Alexander sitt fälttåg för att lägga under sig perserkonungen Darius väldiga domäner. Han vänder sig först mot Darius lydländer i Mindre Asien och Mellanöstern. Slagen om de ointagliga fästningarna Tyros och Gaza blir en fruktansvärd kraftmätning där Alexanders snille slutligen triumferar. Hans storsinthet mot sina slagna fiender får samtiden att häpna, och i Egypten hyllas han som en befriare. I Siwa-oasen i den libyska öknen,i Ammontemplet, uttalar oraklet en spådom som bestämmer hans framtid. Alexander den store (356-323 f Kr) blev kung vid 20 års ålder sedan hans far Filip av Makedonien mördats. Tre år senare hade han krossat den dåtida supermakten Perserriket och dess härskare Darius. Han var en bildskön yngling, hade en utsökt bildning som givits honom av självaste Aristoteles, och var desutom ett militärt geni. Var det möjligt att han var en vanlig dödlig människa och inte en gud? Myterna om honom är otaliga och lever än i denna dag, till exempel hur han löste problemet med den gordiska knuten.